FIlmrecension
Originaltitel: ”Hell or High Water” | Kriminaldrama (2016)
Regissör: David Mackenzie
IMDb rating: 7.6/10
Titeln ”Hell or High Water” syftar till ett amerikanskt uttryck för en extrem situation eller omständighet som någon står inför och tar sig över. Uttrycket antyder att inget kommer stoppa personen från att göra det den tänkt, även om det involverar fara eller att behöva offra något.
Toby (Chris Pine) och Tanner (Ben Foster) Howard är två skuldsatta bröder som går ihop för att genomföra en serie bankrån när deras familjeranch står inför utmätning. För varje bankrån dumpas den bil de senast använt för att dölja spår. De rånar små summor, ett tusental dollar, på mindre lokala banker för att det ska bli svårare för FBI att spåra sedlarna.
Sheriffen för byhålorna i Texas, Marcus (Jeff Bridges; ”The Big Lebowski”, ”Tron: Legacy” mfl.) sätter sig själv på fallet och tänker sätter dit rånarna, i ett sista uppdrag innan pensionen.
Enda sättet för bröderna att föra familjeranchen vidare till den ena broderns barn är att skaffa snabba cash och samtidigt sätta dit de stora bankerna, som själva ägnar sig åt fulspel och tjänar det stora kapitalet. De tar bara till drastiska medel och dödar de som kommer i deras väg, men det är svårt att inte känna sympati för bröderna, de vill egentligen familjens bästa i ett samhälle som inte givit dom de bästa förutsättningarna, i ett system som är till för systemets skull. Med sina suggestiva landskapsmiljöer, robusta män med kalla blickar, countrymusik och en slå-sig-fram-eller-dö-attityd är filmen närmast apokalyptisk. Den skildrar problemen med USA, vars hela ekonomi är uppbyggd för de rika – och framgångsrika. Kommer man en gång på glid med rättvisan finns ingen väg tillbaka, annat än genom att ta revansch…
(Spoilervarning)
Filmen följer rätt igenom bankrånen och sheriffens biljakt på de bägge bröderna, men med tillräckligt av sidospår och bikaraktärer för att hålla handlingen intressant. Framför allt förmedlar Hell or High Water slitet för överlevnad på den amerikanska landsbygden på ett okonstlat och stämningsfullt sätt, bildspråket är den starkaste ingrediensen i detta verk.
Sekvensen i filmens slutskede är väldigt fin. ”Why did you do it?” frågar sheriffen den ena brodern, hjärnan bakom bankrånen. Varför så små summor?
Sheriffen söker upp den ena brodern efter sin pension och nu när sheriffen inte längre är yrkesverksam, kan han öppna sig och avslöja sanningen, varpå ett oväntat samförstånd uppstår.
Jag gillar filmen för att den visar att vägen till rättvisa kan vara metoder som samhället inte alltid accepterar, det finns en motståndskraft och ett trots och bröderna vill göra allt för att barnen ska kunna behålla ranchen efter deras bortgång.
Filmen speglar det hårda livets villkor och krav på att ibland kunna använda sig av okonventionella metoder, samtidigt som bildmiljöerna är vackra som konstverk och huvudpersonerna, bröderna Howard, är sammansvetsade mot alla odds.
%
